Om jag skulle ta och skriva den där boken…

Stolt medarbetare av Bokmässan där jag jobbat för fjärde gången, första gången var 2017, blev det starka intryck som dröjer sig kvar. Jag själv började skriva på en bok för ca 10 år sedan. Det är en deckare. Observera att jag skriver är för den är inte avslutad (ler inombords). Den är skriven på ca 10 A4-sidor. Det finns alltså gömt i bakhuvudet någonstans och är inte något aktivt överhuvudtaget.

Sedan har vi, hmm nu vet jag inte om jag minns rätt. Det var kanske inte en deckare jag började med….jo. Jag minns att jag läste Skriva 15 poäng på humanisten här i Göteborg och det var definitivt min huvuduppgift när vi skulle skriva början på en bok. Det var sista genren på kursen och jag tänkte ”Äntligen. Det var detta jag började kursen för”. Jag hade för mig att jag påbörjat en till bok men men. Det spelar inte så stor roll för jag jobbar inte med det. Nu är det ju ändå så, att många i min ålder, jag är född 1966, har skrivit minst en bok. Det är många som inte skrivit någon bok men skit i det! Jag pratar om DEM som skrivit en bok eller flera. Som Emma Hamberg, en riktigt duktig kvinna. Nåväl.

Ska jag ta och skriva den där boken som jag inte har någon plan för idag så behövs det avsättas tid. Detta inlägg är bara en tanke om det hela och inget annat. Skulle någon vilja läsa min bok? Några säkert. Fast det är inte för dem jag skulle skriva. Jag skulle skriva främst för mig själv. För att få se boken med mitt namn på. Jag kunde också. Vet redan att jag kan men att ha genomfört det och ha den i handen skulle vara mycket trevligt. Titeln skulle vara något som småstadstjejen som ville ut i världen. Haha. Nej, för simpelt. Det ska vara en titel som säger mer om mig. Kreativiteten som sipprade ut kanske?. Vad är den perfekta boktiteln för mig? Hälsningar från bokbossbabe Lindforskan

Vad boken skulle handla om spelar inte jättestor roll för mig. Det ska definitivt vara recept i den. Bilder från resor. Det ska dock inte bli en smalnishad bok som förläggarna vill ha det. Jag ska göra det på mitt sätt. Frihet, mat, hopp, inspiration, glädje, gemenskap paketerat i rosa och silver. Kanske lite guld. Jag får fundera på det. Vill du skriva en bok så gör det. Eller om du redan skriver som många svenskar gör. Vi är ett duktigt folk vi. Du med. Glöm aldrig det.

kram från mig

Mitt i den trötta orkeslösa verkligheten

Livet kan vara något av en berg- och dalbana. Går väldigt mycket upp och ner. Stresspåslag ofta. Lider du också av allmän oro och ångest? Semestern ska vara en tid när man återhämtar sig. Det finns undermedvetet förväntningar på att allt ska bli bra. Man ska hinna med allt man planerat när man inte har hunnit, det vill säga under resten av året. Då kan helt  plötsligt minnessvårigheter dyka upp och ångesten kan dyka upp så fort tanken på ångest dyker upp. På semestern finns tid att tänka. Det är dags att slappna av och det som skulle bli vila och hinna med relationer, resor och återhämtning till exempel. Känner du igen dig? Vilka förväntningar har du på semestertiden just nu? 

Det finns olika anledningar till att stressen ökas på under vardagen. För mycket arbetsuppgifter i förhållande till arbetsdagen eller arbetsveckan. Är du till exempel sjukskriven del av dag så förväntas du många gånger klara av samma arbetsbörda som när du arbetar 100 %. Eller också så har inte din chef planerat eller kunnat avgränsa arbetet så det passar din nuvarande arbetstid. Chefen har i sin tur inte tid med sina arbetsuppgifter så du vågar inte/ orkar inte/ vill inte/ vill inte besvära chefen om detta. Detta späder på ångesten och du kan få skuldkänslor vilket leder till skamkänslor över att du inte är kapabel att ta hand om din hälsa som du vet inte är bra. 

Du är aldrig glad. Du är trött och orkeslös. Orkeslös för du aldrig är glad. Aldrig glad för du är trött och orkeslös. Orkeslösheten gör att du inte tränar, orkar tänka på att äta en sund och energigivande kost. Att aldrig vara glad kan leda till depression. Gör det alltid det vet jag inte. Men risken finns där. 

Känner du igen dig i ovanstående vill jag krama om dig och vagga dig som ett litet barn och säga att allt kommer att bli bra! Du är bra som du är. Du existerar här på jorden och du har kommit hit för att göra din grej. Om du nu inte kan göra ett jota, jag menar ingenting. So be it! Låt det vara så. Krama om dit inre barn oavsett hur gammal du är. Acceptera situationen här och nu. Du kommer att må bättre. Den gamla klichén allt blir bättre sedan stämmer. Dels är att som människa har du så mycket större kraft än vad du tror. Sedan finns din omgivning som jag ber dig att du ska ta hjälp av. De har också mer att ge än vad du tror, ifall du tänker mycket negativt som drar ner dig så vill jag påminna dig om att tankens kraft är stark. Likväl som du kan tänka dig till botten så kan du tänka dig till toppen. Fråga dig ”Vad kan jag göra just nu för att må lite bättre?”. Har jag fog för att dessa tankar är sanna?” Ifall du har mått dåligt en lång tid så är rimligt att det tar lång tid tillbaka. Du har ingen tid att förlora. Börja träna dina tankar idag för att få ork att vara glad. Glad för att livet har ljusglimtar. Ta det första steget idag. Sedan ett till och ett andra och ett tredje. Du är på väg nu. Jag hejar på dig.

Som livscoach kan jag hjälpa dig nå den riktning du önskar just nu. Oavsett vart du är så kan du komma vidare. Allt utifrån din situation och i den takt bara du vill och orkar. Jag ser fram emot att prata med dig. Boka dig till ett 30 minuter gratis konsultationssamtal här. 

Anette